Ett nytt fynd om bruna björnar i de avlägsna skogarna i Sverige är en sorglig indikator på hur långt mänsklighetens röra kan sträcka sig – men ett positivt exempel på hur vi kan vända på saker och ting med enkla åtgärder.
Det växande problemet med antibiotikaresistens efter industriell produktion av antimikrobiella produkter som startade på 1940-talet kan spåras i tänderna på svenska brunbjörnar (Ursus arctos). Från 1950 -talet visar djuren en ökning av antibiotikaresistens.
Men efter 1990 -talet, när Sverige införde regler för användning av antibiotika, minskade björnarnas antibiotikaresistens.
Detta tyder på att reglering är ett kraftfullt verktyg för att mildra antropogena miljöskador.
Antibiotikaresistens har varit ett växande problem i årtionden. Antimikrobiella läkemedel utnyttjar försvarssystemen för mögel som Penicillium. I naturen producerar dessa mögel antibiotikamolekyler för att försvara sig mot sina bakteriekonkurrenter; vi har kunnat kapa dessa molekyler för vår egen fördel.
I naturen utvecklas dock bakterierna som svar på formens försvar (och formarna utvecklar nya försvar); det händer också som svar på antibiotika. Bakterier har blivit allt mer resistenta mot de antibiotika vi har utvecklat, vilket innebär problem för oss. Enligt en CDC-rapport från 2019 dör över 35 000 människor bara i USA varje år för att de är infekterade med en antibiotikaresistent bakterie.
Exakt hur djupt antibiotika penetrerar miljön är inte klart. Vi vet att antibiotika och antibiotikaresistenta bakterier kan komma in i miljön via avloppsvatten (det är ett bredare problem som långt ifrån är begränsat till antibiotika), och studier har undersökt effekterna på vattenlevande djur, men att förstå den bredare påverkan över tiden har varit svårt.
Ett team av forskare under ledning av mikrobiologen Jaelle Brealey från norska universitetet för vetenskap och teknik löste denna svårighet genom att träffa museer. Deras mål: kranarna på bruna björnar. De kunde få prover av tandsten från 82 brunbjörntänder, daterade mellan 1842 och 2016.
Calculus är en form av plackuppbyggnad som bevarar prover av bakteriesamhällena som lever i munnen. Teamet sekvenserade dessa bakteriella genomer och letade efter generna för antibiotikaresistens.
De hittade stigande nivåer av dessa bakterier i björnarna från 1950 -talet. Detta följdes av en nedgång efter att den svenska regeringen förbjöd användning av antibiotika i jordbruket på 1980 -talet och sedan genomförde ett program för att bekämpa antibiotikaresistens 1995.
“[Bakteriens] överflöd följer noga människors antibiotikaanvändning i Sverige, ökar på 1900 -talet och sedan minskar under de senaste 20 åren”, säger Brealey.
“Vi finner också en större mångfald av antibiotikaresistensgener under det senaste förflutna, troligen till följd av att olika typer av antibiotika används av människor.”
Björnarna kom från olika regioner i Sverige, vilket teamet trodde skulle avslöja en varierande spridning av antibiotikaresistens, baserat på deras närhet till människor. Även om svenska brunbjörnar tenderar att hålla sig borta från människor, lever vissa björnar närmare människor än andra, och dessa björnar förväntades ha en högre mängd antibiotikaresistenta bakterier.
Överraskande visade det sig att så inte var fallet.
“Vi hittade liknande nivåer av antibiotikaresistens hos björnar från avlägsna områden och de som hittades nära mänsklig bostad”, säger genetikern Katerina Guschanski från Uppsala universitet i Sverige och University of Edinburgh i Skottland.
“Detta tyder på att kontaminering av miljön med resistenta bakterier och antibiotika verkligen är utbredd.”
Björnarna födda efter 1995 visar låga nivåer av antibiotikaresistenta bakterier, vilket är uppmuntrande. Dessa nivåer är inte lika låga som de var innan introduktionen av antibiotikaproduktion i industriell skala, men de visar att vi kan göra något åt de miljöproblem vi orsakar.
“Vår fallstudie tyder på att mänskliga handlingar, både negativa och positiva, direkt kan påverka olika mikrobiella samhällen, inklusive de som är associerade med vilda djur”, skrev forskarna, “och ger bevis för att storskalig politik begränsar användningen av antimikrobiella medel hos människor och boskap kan vara effektivt för att begränsa spridningen av antimikrobiellt motstånd genom miljömedierade vägar. “